Let me hold you.

Jag tror inte att alla vet om det. Men det finns ingenting som gör mig så rädd som kärlek.
Jag är helt jävla livrädd. För att bli kär. Att älska. Att släppa taget och säga ”Nu får det
bära eller brista”. Det är min största rädsla, utan tvekan. Att låta någon annan ha kontroll.
Över mig och mitt hjärta. Och det är kanske därför som jag gråter när jag läser det här.
Jag har följt hennes  blogg i flera år. Jag har följt henne, hennes liv och hennes kärlek
till sin pojkvän. Som nu, efter fyra års tid, har lämnat henne. Värst är i slutet när
hon skriver, något som jag känner igen så hemskt mycket,

YouTube Preview Image

” Det känns som att jag har glömt bort hur man andas. Jag älskar honom
så oändligt mycket och hoppas att den känslan någon gång försvinner”

blogstats trackingpixel

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Följande HTML-taggar och attribut är tillåtna: <a href="" title=""> <abbr title=""> <acronym title=""> <b> <blockquote cite=""> <cite> <code> <del datetime=""> <em> <i> <q cite=""> <strike> <strong>